Sportlov

Jaha...så har ännu ett lov varit. Det hann knappt starta förrän det tog slut.
Min son K säger; "Mamma, när jag inte är här, så har du långtråkigt. Men när jag är här, så har du roligt, och då går tiden fort". Mm, säger jag, och försöker insupa den generösa förklaringen, och blir full av lycka inombords. Plötsligt är allt ont borta. Bara ren kärlek. Tänk om det kunde vara så oftare. Man ska vara glad för det lilla, men ingen människa kan väl fullt ut bara leva efter "Carpe Diem"? Ska det behöva vara fult och otacksamt att vilja ha mer lycka, kärlek och pengar?
Sedan är jag av den uppfattningen att om man inte har tråkigt och motgångar, så uppskattar man inte och kan inte njuta av roligheter och medgång...iallafall tror jag att det är så.